Såg en film, läste en tidningsartikel och tänkte på meningen med livet.

Filmen hette "the kings speach" tidningsartikeln hette "självklart så ska vi jobba tills vi är 75" och meningen med livet har jag fortfarande inte kommit på. 

Att leva är en gåva som alla får, men gåvans varaktighet varierar. En del får en gåva som låter dem leva tills de är 79, den gåvan fick min mormor. En del får en gåva som låter dem leva tills de är 42, den gåvan fick min mamma. 

Jag vet inte vad jag fått för gåva förns dagen den slutar att fungera, faller ihop och dör. 

Vi får inte en gåva utan en anledning. Alla får sin gåva för att göra skillnad, för att ge nya gåvor till andra människor och för att göra världen till en bättre plats. 

Filmen "the kings speach" handlar om en man som stammar och helt plötsligt blir kung av England. Han kan inte prata till folkmassor utan att stamma och har svårt att få fram en enda mening. Denne man går igenom mycket psyisk träning för att lyckas och tillslut så står han där och håller ett tal inför hela Englands befolkning. Detta är en sann historia och året var 1939. 

Att han klarade av att övervinna sina största rädslor och sammanföra ett land i krig, betyder att vem som helst kan klara vad som helst, bara de vill det. 

Jag kom sedan hem och läser artikeln i svt debatt om Fredrik Reinfeldts uttalande att vi kan jobba tills vi är 75. Och det första jag tänkte var att, "Hade mamma levt tills hon blev 75 så hade hon jobbat tills hon blev 75, för att jobba var bland det bästa hon visste."

Men nu fick hon ju inte gåvan att leva tills dess, och de som då fick den gåvan att leva tills dess och ha hälsan i behåll utan sjukdomar och fysiska nedsättningar, varför ska de göra något annat än att jobba med de det trivs med? Att jobba behöver inte vara jobbigt. Att jobba med det man tycker om kan vara det som gör dig lycklig i livet.

Albert den 6:e i "the kings speach" fick inte gåvan att tala, men han tog sig modet och krossade alla hinder och gjorde precis det han aldrig trott att han skulle klara av, att hålla ett tal. 

Så efter alla dessa tankegångar i mitt huvud, så tänkte jag

Jag ska sätta upp ett mål i livet. Sedan ska jag klara det. Det ska va svårt och näst in till ouppnåeligt. Men jag ska klara det. På vägen dit så ska jag ha flera delmål. Jag ska investera i mig själv och bara tänka frammåt. För allting löser sig, vare sig man tror det eller inte. Och om det är någonting jag har insett under mina 17 jordsnurr så är det att man ALDRIG får sluta kämpa, för den dagen man slutar kämpa så dör man. 

Avslutar med det uttjatade, men viktiga citatet av Journey,
"Don´t stop believing."

/Sofia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0